Bild 1
I juli tar Lena och jag semester och tar planet till Österrike. Vi flög ned tillsammans med min chef, eftersom han skulle ha tjänsteärende i Wien några dagar och för att vi tre därefter skulle sammanstråla, hyra en bil och se lite av Europa. -- Lena och jag hann avverka mycket i Wien under fyra dagar. Vi tog bl.a. en ångbåt på Donau. Vi fick uppleva den stora båtens slussningar. Det gick bra. Läste på i den broschyr vi fick på båten om allt vi såg utefter flodvägen. Intressanta betraktelser.
Bild 2
En vacker utsikt utefter Donau.
Bild 3
Vi var på Strauss-konsert på Kur-Salon, Wien. Här tillsammans med chefen som hade lediga kvällar. Här fick vi dansa Wiener-vals. Jag först lite motvilligt eftersom det under Strauss-konserten dansade två professionella, ypperliga dansare. Hon mycket vacker och smidig. Han mycket tjustig. Och när chefen bjuder upp mig som blivande första danspar efter proffsens dans kände jag mig klumpig och ful. Dansade dock några svängar och tyckte det var fantastiskt. Sen bjöd han upp Lena och när jag förstod att det bara skulle bli en dans den här kvällen ångrade jag att jag hade varit så motsträvig.
Bild 4
På promenad i stan.
Lena och Rune utanför regeringskansliet.
Bild 5
Lena och jag besöker Vivato-kyrkan, Konsthistoriska muséet, missade Spanksa ridskolan, för den var tyvärr stängd, var på Mozart-konsert, varuhus-shopping, åkte kommunalt till det vackra Schönen-brunn.
Bild 6
1. Rune och jag utanför det vackra Schönenbrunn.
2. Rune och Lena utanför Stephans-domen
Bild 7
Tre av dessa dagar regnade det. Jag som avskyr paraplyera och hellre går i regn (något så när måttligt regn, vill säga) hade inget paraply med mig från Sverige. I det här fallet fick jag tacka Lena för att hon hade ett med sig. Hon var snäll som vanligt och vi delade rättvist på detta. Jag inhandlade inget paraply förrän den tredje dagen i Wien då Lenas paraply började bli lite slitet. Och då upphörde regnet snart. ---- Vid ett tillfälle när vi satt på Schweden Plats och åt den berömda italienska glassen öppnade sig himlen och regnet fullkomligt vräkte ned. Vi satt då på ett ute-café och plötsligt så blåste och haglade det så kraftigt att folk började bli oroliga. --- Såg tidningsmannens ställning på håll, med tidningar som blev fullständigt genomblöda på kort tid och såg honom fälla ihop tidningsstället och skynda mot caféet där vi satt.
-- Då caféets utettak började gunga betänkligt såg och tänkte jag att panik kunde bryta ut så jag sa till Lena: "Vi försöker ta oss in i restaurangen". Vi reste oss upp och Lena fick ett bord mot magen när trängsel uppstod. Alla ville värja sig. Caféets utetak gungade betänkligt. Jag tittade på dess fästen och tyckte det såg säkert ut och tankte att "ökar inte blåsten mer än så här så klarar det sig nog". Vi klarades oss in i resturangen där inne stod som dränkta katter. - Efter någon halvtimme mattades regnet och vi tog oss tillbaka till vårt hotell.
Bild 8
Lena och jag besökte den surrealistiske konstnären Hundertwassers konstnärshus. Information om konstnären: Information om konstnären: Hundertwasser (från början Friedrich Stowasser), född 15 december 1928 i Wien, död 19 februari 2000 på RMS Queen Elizabeth 2 i Stilla havet nära Nya Zeeland, var en självlärd österrikisk bildkonstnär, formgivare och arkitekt.
Vi gick först till hans magnifika ute-café som är omgärdat av blommor och träd och har en mycket speciell, spännande och udda stil. Dess karaktär gjorde att jag beställde en kanna jasmin-té. Lena beställde ett glas vitt vin. ---- Vi satte oss lite avsides i caféet vid ett stort träd med dess vackra grenar hängande över oss. Vi hade precis påbörjat våra drycker när himlen åter öppnade sig och stora hagelbitar föll. "Plask", sa det i Lenas vinlgas. "Sådärja", sa jag, "nu fick du is i drinken också".  ;)---- Detta plötsliga hagel-utfall tyckte vi senare passade alldeles utmärkt in i denna surrealistiska miljö. Man kunde trott att det var arrangerat för gästerna som kom. -- Vi gick sen igenom Hundertwassers konstutställning och bestämde oss nog för att vi tyckte om hans annorlunda, speciella konststil. Han har haft utställningar runt om i världen, bl.a. på Moderna muséet i Stockholm.
Bild 9
Den 10 juli hyr vi oss en bil i Wien, Lena, chefen och jag, och far kl. 13.10 mot Ungern. Bilen var en Ford Fiesta. Ganska smutsig invändigt men vi tog oss inte för att klaga. Målet skulle vara Budapest.  Jag har skrivit upp i min dagbok att 1250 HUF (F = Forinter, ungersk valuta) är lika med ÖS 90 (österrikisk shilling) är lika med ca SEK 54 (svenska kronor). Förmodligen skrev jag upp detta är vi växlade pengar på gränsen mellan Österrike och Ungern. Varför just den summan blev uppskriven kommer jag inte ihåg. Men en svensk 50-lapp kunde ju alltid vara bra att ha kontroll på.
-- Lena och chefen delade på körningen (manuell växellåda) och jag läste karta. Vi tog oss igenom en bit av Ungern och uppfattade landsbygden som svenskt  femtiotal. Mycket mysigt. Inte många bilar och storkbon på telefonledningarna. Stora fält med stora vackra solrosor. Funderade lite över det dåvarande kommunistiska styret.

Bild 10
Vi for mot Balaton-sjön där chefen hade varit med sin familj 1975. Han ville visa oss den sjön. Den är ca 8 mil lång och 2 meter djup, som djupast. Det går att vada sig genom stora delar av sjön.
-- Vi var framme vid Balaton-sjön kvällskvisten och bestämde oss för att leta oss fram till ett hotell. Det första vi stannade till vid var ett stort flott, exteriört mycket tråkigt hotell. Låg alldeles nere vid sjön. Vid grinden in till hotellet stod vakter med stora vaktande schäfrar. Hotellet beboddes mest av tyskar sig vi när vi gick närmare. Lena rynkade på näsan åt hotellets exteriör. Chefen och jag höll med och så for vi vidare.
-- Vi gick in och ut, som vanligt, på olika hotell tills vi fann ett brunt gulligt hus, som vi alla kunde tänka oss att stanna vid och bo över på. Staden hette Fonyod. Vi parkerade bilen och Lena och jag åtog oss att titta på hotellet från insidan för att se om det dög. Vi fick fatt i en ung, manlig receptionist, som senare visade sig vara ägaren. Han visade oss vägen till olika rum. Det första låg en våning upp med vindlande trätrappor på utsidan och det andra han ville visa oss låg tre våningar upp, utan hiss! "Klättra på, hej och hå". Lena föredrog det som låg tre trappor upp, p.g.a. den bedårande utsikten över Balaton-sjön. "Snälla Lena", sa jag. "Det är exakt samma bedårande utsikt från den första våningen". Men hon var så besämd över rummets magnifika plats och tillhörande balkong att jag gav mig. "Du tar mina väskor upp, va", sa jag. Jag släpar allt med mig tungt och för mycket, så jag visste vad jag hade att vänta. --- Vi gick ned till chefen och sen började uppfärden till rummet. Dessbättre fick jag hjälp av ägaren att bära min väska. Utanför rummets dörr hittade vi små fågelungar i sitt bo på ett av fönsterbrädorna. Såå gulligt. Vi var försiktiga.
Bild 11
Vi tog en promenad i staden Fonyod och beställde in ungerskt, vitt vin vid ett stort utetorg, där det var många människor som njöt av sommaren. Och blev väldigt glada när ett glas vin endast kostade ca två svenska kronor!
Bild 12
Nåväl, sen hade vi entrevlig afton på hotellets balkong och njöt av utsikten. Vi döpte hotellet till GÖKBOET. Och skojade om Lenas hotell-iver. --- Tidigt på morgonen tog Lena och jag ett dopp i hotellets bassäng. Vattnets temperaturmätare stod på 19 grader plus, men jag tyckte det kändes mycket kallare. Plötsligt stod ägarens bror vid bassängen och "glodde" på oss. Jag ville snart gå upp men tyckte att han stod i vägen. Han stod alldeles vid bassäng-stegen. "Lite oartigt", tyckte jag. Jag klättrade dock uppför stegen och skulle svinga upp benen som jag alltid brukar göra. men steghandtaget satt löst och jag lyckades slå i benet och det blev ett jack och lite blod rann. Mannen brydde sig inte. Och lika bra var det.
--- Vi åt sen frukost, checkade ut och alla tre tog vi oss senare ett dopp i Balaton-sjön. Vi vadade ut en lång väg, hittade en bänk i vattnet och klättrade upp på den och satt en stund och tittade ut över sjön.
--- Sen gick vi in i staden Fonyod och gick på marknad. Lena inhandlade diverse saker till sina tre barn. Jag inhandlade bl.a. en blå bh, var är den förresten? Chefen handlade en handsydd duk till sin mor och en keps till sig själv.
-- Vi far vidare mot Budapest och kommer fram när mörkret har fallit. Söker nattläger på en båt, men där finns bara ett rum ledigt. Vi far vidare och plötsligt ser jag ett stort pampigt hotell som hetr Gellért. "Titta", säger jag. det där hotellet hter som jag, Gellért, Gennert, Gellért. Kan vi inte pröva där"? Och Lena instämmer. Chefen blir lite sur eftersom han har blivit tillrådd av Lena och mig att bara hålla utkik efter något snär synbart billiga hotell. Semesterkassan skulle ju räcka till så mycket. Det här såg bara dyrt och exklusivt ut. Lena och jag gick och rekogneserade läget. Chefen satt kvar och väntade i bilen. --- Vi hörde efter om hotellrumens priser. Det visade sig dock vara något så när rimliga för vår kassa. Vi bokade in oss och jag går och hämtar chefen som fortfarande är lite sur. Inte för egen del, han gillar klass på saker och har bättre råd än vi, men för att vi är så "prilliga".

Bild 13
Nästa morgon tar vi oss ned till hotellets berömda thermal-bad och njuter av simturer och varma källor.
-- Därefter tar vi en "kultur-promenad" i Budapest och försökte lära känna staden. Det är en mycket vacker stad men också väldigt "angripen" av tiden. Ingen direkt omsorg eller ekonomi att hålla vägarna för trafiken i schack. Sju vackra broar. Vi tar en linbana upp till en borg med medeltida historia. -- Vid en gata i den centrala staden kunde vi se en skylt där det stod att Karl XII kommit inridande från Turkiet. -- Där köpte jag en porslinsdocka som var klädd i inhemskt arbetade kläder.
-- Handlade några ting på en marknad. Jag köpte bl.a. en fingerborg, som det står Budapest på, till min syster som är samlare av fingerborgar. Köpte en tavla som jag tänkte ge till min son, men sedan ångrade. "Vad skulle han ha för glädje av en tavla över Budapest, vars minnen om staden jag tar med mig hem", tänker jag. Jag köpte målarfärg till honom i stället. Tavlan tänkte jag hänga på mitt kontorsrum hemma. Lena handlade som vanligt generöst till sin familj. Dottern fyller år när Lena ska vara hemma igen.
Bild 14
Marknad i Budapest
Bild 15
Dagen efter lämnar vi Budapest och reser genom Ungern för att också hinna med en stund i Slovakien. Vid ett tillfälle stannar vi till vid en solros-odling. Lena plockar en blomma för att ta hem och måla av. Vi stannar också till i staden Mosonmagyarovár, där jag bl.a. köper mig ett broderi. Köper garn i olika färger till broderiet. Damen i butiken kan inte engelska, jag kan inte ungerska, så hon säger färgerna på ungerska, jag på svenska och där förflyter en trevlig stund, tills alla garner är inköpta.
Bild 16
I kvällningen tar vi oss till Slovakien. Gränsar i mörkret. Kör ett antal mil. Tycker det ser ruggigt ut i mörkret och tillbaka till Ungern igen och tar in på hotell Semity. Går till en kinesiks restaurang för att äta en bit mat. Ser att de har TV där och frågar om vi får se den avslutande VM-matchen i fotboll mellan Brasilien och Frankrike. Vi blir visade till ett rum några trappor upp, där TVn knäpps på och vi får sitta alldeles för oss själva och titta på finalen. Frankrike vann!! Vi hade slagit vad om spelets vinnare. Jag förlorade. Lena fick en viss summa pengar av mig och chefen likaså.
-- Efter en god natts sömn tar vi oss till Slovakien igen. Nu är vi inne på sista dagen och måste mot eftermiddagen hinna till Wien igen för att lämna tillbaka den hyrda bilen och ta flyget till Sverige.
-- Vi kom till staden Bratislava. Lena körde den sista biten av den här etappen. Vi såg en stor båt med lunchrestaurang ligga på Donau. Där ville vi luncha. (Donau flyter mellan 12 länder). Vi parkerar bilen så att vi kan se den från båten.
-- Äter en god lunch. Lena och chefen åt en stadig slovakisk måltid medan jag en Nicoise-sallad, då jag sett en något rundlagd dam i thermal-badets spegel på hotell Gellért. Damen hette/heter Kerstin......
---- Efter ca en timmes lunchande kommer det fram en man till oss från det angränsande bordet, där ett antal personer satt och säger: "Visst kommer väl ni från Sverige? Det är så att mina vänner inte tror att jag kan tala svenska och nu jag bevisa motsatsen för dem". Jodå, mycket riktigt, detta var ne man Slovakien som hade haft arbete i Sverige och Norge och talade mycket bra svenska. Vi hade en trevlig pratstund med honom och passade på att ta oss upplysningar om Slovakien. Kommunismens tid tog slut där ca 1989.
Bild 17
1. Utsikt från båten. En restaurang finns på toppen av skapelsen.
Bild 18
Efter en mycket trevlig lunchstund på båten tar vi oss tillbaka till bilen. Upptäcker att polisen varit där och kedjat fast ena hjulet. Felparkering. "Vad nu då"? Visst, vid närmare betraktande av skyltar ser vi att vi har parkerat vid en taxizon. Någon taxichaufför har väl blivit arg och ringt polisen, kanske. Bilen framför som hade registreringsplåt Slovakien hade också fått sitt hjul fastkedjat. Så det verkade inte bara vara turisthot. Chefen gick in på närmaste hotell och ringde polisens angivna nummer och ber dem komma. De kom efter ca en kvart och vi fick böta 200 svenska kronor efter viss övertalning. Det kunde ha blivit mycket dyrare. Vi sade att vi nu hade mycket bråttom till flygplatsen i Wien, vilket var mycket sanningsenligt.
--- Därefter tar chefen över ratten och vi far snabbt vidare mot Wien. Vi krånglar oss fram till stället där vi ska återlämna bilen. Jag läste kartan och det var inte det lättaste att hitta och köra bil i Wien. Mycket enkelriktade gator och det blev mycket omkringkörningar. (Detta fick Lena och jag lära oss när vi tidigare åkt taxi i Wien. Då blev det dyrare än man tänkt sig). Vi blev nu mycket stressade för att vi var ute i sista minuten. Dels för att hinna lämna tillbaka bilen innan de stängde och dels för att hinna till flygplatsen.
---- Hann gjorde vi och hem kom vi.