Toscana 1998

Amalfikusten, Italien 2008-03-17--24

Detta år ska jag fylla 60 år den 31 mars! Gyula och jag bestämmer att det firar vi genom att åka till Amalfikusten, Italien och göra en påskvandring mellan den 17 till 24 mars.  Resan är anordnad av Äventyrsresor.

Före denna vandring på Amalfikusten har jag varit på Friluftsfrämjandet vid Odenplan och inköpt varsina Fjällräven-byxor, de rätta strumporna för dessa vandringar samt "rätt" plåster på Apoteket som klarar fötterna vid tuffa vandringar. Samt förstås, vandringsstavar. Gyula ville inte ha några så jag köpte bara en omgång till mig. Det har stått i anvisningarna från Äventyrsresor, som ordnar denna resa och vandring att det räcker om man har "grundkondition". Vad det nu det kan vara?

Måndag 17 mars – Gyula och jag tog en taxi kl. 05.00 från Grenvägen 10. Framme vid Arlanda 05.30. Mötte upp Jenny från Äventyrsresor, som gav oss bagagelappar. Pigg och trevlig tjej. Vi träffade också Lena, som hörde till gruppen. Vi flyger med en Boeing 737-800 med Sterling.  Mot Rom som första anhalt. Detaljer som den ointresserade kan hoppa över: Enligt tidtabellen skulle planet lyfta 07.35. Kl. 07.44 rullade det iväg mot startbanan. Kl. 07.51 lyfte vi! Kl. 08.24 är vi 11 300 meter över havet. Vi landade i Rom kl. 10.35. Det var 15oC. Rena loggboken, eller hur?

Vid ankomst fick vi vänta en bra stund på vårt bagage. Passade på att hälsa på de övriga i gruppen. Vi var elva (11) personer i gruppen. Vi intog våra platser i bussen som väntade oss. Solen var skön och mycket i naturen var riktigt grönt. Som en saga. Vid 14-tiden stannade chauffören vid en autostrada-gatukök. Jag köpte vatten och lite söta småbullar. Gyula och de andra beställde varsin smörgås.

Vi var framme vid vårt boende "Fattoria Terranova", mycket vackert belägen i sluttningarna på Sorrento-halvön. Boendet var en s.k. agriturismo. Vi fick gå nedför en brant trappa med många trappsteg och sedan uppför en lång sluttning. Jag blev lite orolig för Gyula eftersom han svettades och blev illröd i ansiktet under promenaden.

Väl framme såg vårt rum ut enligt följande enkla beskrivning. Vårt rum hette "Glicine", som blommorna utanför. Det stora rummet var enkelt och vackert. Sovrummet hade grand lit (stor säng) och det var också enkelt och vackert. Värmen var påslagen i rummen. Gyula duschade och somnade sedan gott. -- Klockan 19.00 skulle det bli välkomstmiddag i agriturosmo "Fattoria Terranovas".  samlingsrum. Det blev en backe-ned-promenad dit. Vad var det nu allt vi fick till den italienska middagen?

- Rostat bröd med oliver

- Köttbullegryta

- Blomkålsgratäng

- Mozarella-ost och terracotta-ost

- Äggplanta med blomkål och grönsaker

- Griskött, grillat + grönsallad

- Vin och vatten

- Kaka till efterrätt

- Citronlikör, deras egen tillverkade

Vi alla elva personer hade en mycket trevlig middag. Vi lärde känna varandra lite lätt. Jag satt bredvid Hans-Åke och Gyula bredvid hans fru Eva. Vi tog sedan en gemensam promenad uppför den tuffa backen vid 22-tiden. Mörk natt. Hans-Åke hade klokt nog en Clas Ohlson-fick-lampa med sig. Bra.

Tisdag 18 mars – Vi vaknade 07.30. Kallt i rummet. Elementet är för litet för det stora rummet, ansåg vi. Ute såg det grått ut. Fåglarna sjöng dock. Kl. 07.30 var vi nästan påklädda och omplåstrade. Frukosten startade kl. 08.00.

Så här beskriver Äventyrsresor om dag 2 – Vandring vid Punta della Campanella

Höga klippor faller lodrätt ned i havet där arabiska torn och små, vita byar speglar sig. Den karga halvön som så resolut kliver rätt ned i havet, kläs i väldoftande amcchia och soltorkat gyllene gräs.  Havet utanför den vilda kusten tillhör Världsnaturfonden och de klippiga delarna som vetter mot Capri är i det närmaste orörda. Tre (3) timmars vandring och en picknick bestående av lokala specialiteter. Vi återvänder till Sorrentohalvön och har kvällen på egen hand.

Och så här skriver jag för samma dag: Vår guide under denna vandring hette Maurizio. Han var mycket kunnig, hjälpsam, rolig och vänlig. Ca 35 år. Efter frukosten gick vi uppför ca 20 branta trappor från agriturismo, där vi bor. Väl uppe vid trapporna står vi vid stället där vi utgår från vår vandring för dagen. – Det startade med brant nedförslutning under ca 1 km, ned mot staden S. Agata. Buss hämtade upp oss där och vi åkte till staden Termini. Därifrån utgick själva vandringen. Första biten bar nedför hela vägen, mot Medelhavet. Hela gruppen gick så långt ned mot Medelhavet som möjligt utom Gyula som sa´ "pass". Så långt som vi kunde komma ned fanns det ruinbyggnader. Vars original en gång grekerna byggde och romarna senare tog över. Var det någon ny information???? – Vår fortsatta vandring bar uppför och då menar jag verkligen uppför.  Vi stretade oss uppför ca 490 meter över havet (m.ö.h.). Gyula fick problem med andningen, så Gyula, Jenny och jag fick gå mycket långsammare framåt. Jag gick framför Gyula och Jenny bakom. Vi har definitivt valt fel resa för Gyulas räkning som både är diabetiker och har by-pass-opererat hjärtat vid 45-års-ålder. Detta år är han 63 år. Men både han och jag har tyckt att han har bra grundkondition.

Vi kom fram en halvtimme efter gruppen. Vi passerade en farlig del där det stupade brant ned. Vi gick på rullande stenar och inget skyddsräcke fanns. Jenny som lider av svindel, tyckte verkligen att det var läskigt. Guiden kom tillbaka från gruppen och mötte upp oss. Vilken kondis han hade. Jakob tog Gyulas ryggsäck sista biten. Väl framme vid nästan avslutad vandring stannade Gyula och Jenny och åt medhavd matsäck. Guiden och jag vandrade mot kyrkan och åt vår medhavda matsäck där. Gruppen hade redan vandrat ned mot Termini. Vi kom efter. En av personerna i gruppen var läkare. Han hade tittat i sin kikare när Gyula, Jenny och jag stångades med naturen. Han sa´ efteråt när han fick veta Gyulas omständigheter med diabetes och hjärtat att Gyulas insats var en bedrift.

På kvällen träffade jag de övriga i gruppen en stund. Gyula stannade kvar på rummet.

Onsdag 19 mars – Så här beskriver Äventyrsresor om dag 3 – Gudarnas vandringsstig och påskprocession: För många är denna dag sinnebilden för området och en riktig höjdpunkt! Vi färdas på de slingrade vägarna längs den spektakulära Amalfikusten mot Praiano där vandringen mot Positano börjar.

Härifrån vandrar vi ca 5 timmar med vidsträckta vyer över havet. Öarna i fjärran, som Li Galli, ligger som sovande sirener och små byar liksom svävar i luften på klippkanterna. Enstaka herdar med sina getter möter på färden och passerar småbönders terrasserade miniatyrvingårdar. Målet är konstnärsstaden Positano där vi avslutar vår härliga vandring med de ca 1 500 branta stentrappstegen ned till staden. Ett av de bästa sätten att möte Positanos små hus i milda pasteller som klänger längs bergsväggen ned mot den vita stenstranden och det glittrande Medelhavet. Middag på egen hand.

Och så här skriver jag om samma dag : Gyulas fötter värker och han bestämde sig för att stanna hemma denna dag. "Puss och kram, hej så länge". Jag åt frukost med de övriga i gruppen. Sedan far vi med bussen till staden Praiano, där guiden Maurizio var född och nu även bodde. Han mötte upp oss, sen började vandringen mot Positano. Helt underbar vandring. Det bär upp för mot ca 510 m.ö.h. Det går upp och det går ner i de vindlande bergsstigarna. Först går vi upp på de 16 avsatserna som är märkta med kors vid varje avsats. Dessa steg ska symbolisera Jesus vandring på Golgata och hans lidande. Efter dessa tuffa steg vandrade vi vidare till Maurizios egen farm, där han på bergsavsatsen hade en enkel, underbar frukt- och grönsaksodling. Han bjöd gruppen på kaffe medan vi undersökte hans farm. Han hade där en liten stuga plus en källare lite längre upp där hans far (72 år) själv odlade vin. Hans mor fyllde just denna dag 64 år. Maurizio berättade att hans familj vandrade dessa trappor upp och ned då och då. För att odla och njuta. Puh! – Sen gick vandringen vidare genom och upp på berget. Vi kom till slut till en kyrka, som vi gick in i och såg där på al fresco-målningar från 1000-talet. Den håller på att restaureras.

Sedan vandrade vi vidare. "Tur att inte Gyula var med på denna vandring", tänker jag. Det går upp och det går ned genom skog och mark. Plötsligt på en höjd hör vi "bää, bää". Där stod en getunge, d.v.s. en killing alldeles ensam och spanade efter sin mor förmodligen. Vi såg navelsträngen som hängde kvar. Vi var några stycken som gick fram och klappade killingen, även jag. Tuttinutt! Killingen tydde sig till Maurizio. Han gillade nog italienska språket. Vi kunde inte lämna killingen ensam. Maurizio tog honom i sina armar och så vandrade vi vidare. Efter en ca 300-400 meter hittade Maurizio fåraherden uppe i bergen och lämnade över getungen. Det visade sig att den var två (2) dagar gammal. Grazie/Tack. Getmamman hade övergivit ungen, då hon själv var sjuk. Andra getmammor tar inte hand om andras ungar, speciellt inte om ungarna är sjuka, fick vi lära oss! Hm.

Vi gick sedan vidare och kom till slut till staden Positano genom att vandra nedför de 1 500 trappstegen. Mina ben darrade något.

En buss-chaufför kom och hämtade upp oss. Maurizio sa "hej"! Vi stannade till vid det 5-stjärniga hotellet San Pietro i Positano, där jag köpte vykort i kiosken bredvid. Sedan fortsatte bussfärden hemåt.

På kvällen samlades vi alla i gruppen och åkte med buss ned till påskprocessionen i staden. Får bl.a. se en "föreställning" när man korsfäste Jesus.  – Bussfärd hem igen.

Torsdag den 20 mars - Så här beskriver Äventyrsresor om dag 4  – Capri

Från Sorrento går båten ut i det blånande havet mot lovsjungna Capri. Från Capri stad vandrar vi ut på branta stigar och leder med vyerna över havet, Faraglioniklipporna samt den vackra passagen Arco Naturale, ca två (2) timmars vandring. Lokalbuss till Anacapri med San Michele, Carl Axel Munthes villa, entrékostnad euro 10. I Anacapri kan de som önskar ta lift upp till Monte Soaro med en 360 graders vy över ön. Tillägg för liften är euro 4,50. Därifrån är det vackert att vandra ned ca 1 km (2.5 tim. inkl. picknickstopp) tillbaka till Anacapri. I slutet av dagen går vi nedför den vindlande feniciska trappan från 290 meters höjd (800 steg) och tar båt och buss tillbaka.

Och så här skriver jag om samma dag : Gyula och jag följde med gruppen till Capri. Båt över. Vi avstod dock från vandringen. För min del hade jag sett Capri 1978 och för Gyulas del tänkte jag hålla honom sällskap. Gyula och jag tog en Funicular (tåg) upp till Capris centrum – fikade och sedan buss till Anacapri och sedan en kort promenad till villa San Michele. Inträde euro 5. --- Vi gick igenom hela villan och tittade på alla rum och dess inventarier samt omgivande trädgårdar.

Vi mötte sedan upp gruppen kl. 18. som kom vandrande nedför berget. Båt och buss hem.

Fredag den 21 mars  - Så här beskriver Äventyrsresor om dag 5 – Pompeji och Ischia

Under förmiddagen lämnar vi Sorrentohalvön för en historisk tillbakablick under promenaden runt Pompejis utgrävningsområde med kunnig guide och sedan väntar bussfärd mot öarna utanför Neapel samt en picknick ombord på färjan. När fartyget passerar grannön Procida väntar Ischia, kurorternas, kaninernas och vinets ö. Vi bor på ett trestjärnigt hotell med övertäckt inomhuspool där vattnet är naturligt värmt samt en utomhuspool med naturligt mineralvatten. Du har en kilometer in till den lilla staden Forio och ca 500 meter till Poseidonstranden. Forio är öns största stad och bär stark prägel av saracenernas framfart i öns arkitektur och historia.  Under 1950-talet blev staden en samlingspunkt för konstnärer och poeter från hela världen och dess smågator med konstnärsateljéer, adelns palats, kyrkor och antika pelare lockar oss än i dag. Du har inte långt till restaurangutbud och spenderar kvällen på egen hand.

Och så här skriver jag om samma dag: Det blev inte mycket skrivet om denna dag. Vi vandrade runt Pompeji, vilket var fascinerande att få uppleva med en kunnig guide. Hon var finska och kunde sin sak. Hon gick före oss och vi hade skaffat ett head-set var så att vi kunde höra henne när hon än stannade och berättade något. Mycket bra. Pompeji var naturligtvis fascinerande att höra berättas om. Pompeji, sydost om vulkanen Vesuvius, som blev förstört av ett vulkanutbrott 79 efter Kristus. År 1997 upptogs arkeologiska områden i Pompeji på Unescos världsarvlista.

På kvällen tog gruppen en buss från hotel "Villa Melodie", där vi bodde på ön Ischia och åkte till restaurang "Il Limonet" där vi serverades god mat enligt egna önskemål.

Alla verkade nöjda med vad de beställde.  Jakob, som var glutenallergiker får mat efter eget behov varje dag. Restaurangens färger gick i gult och det var ju passande till påsk. Bussen gick hem kl. 23.00 igen.

Lördag 22 mars – Påskafton - Så här beskriver Äventyrsresor om dag 6 – Monte Epomeo

Längs Eoineibergets sluttningar växer mörka pinjer, ek, ädelkastanj, akacia och omfattande områden av vin. Färgstarka blomster som hibiscus och bouganvillea frodas. Öns frodighet har vulkanismen att tacka där lavan som runnit nedför berget stelnat och luckrats upp av växtlighetens rötter. När grekerna kom till ön gav de den sitt namn efter ryggåkomman som det hälsobringande vattnet lindrade; ischias. Hit flydde kejsar Augustus under intrigerna i Rom och ön har länge varit en tillflykt för konstnärer och författare, såsom Henrik Ibsen. Dagens vandring på 4,5 timmar avslutas med den sicilianska nationalrätten kanin innan vi återvänder vandrandes till vårt hotell. Möjlighet finns också att åka lokalbuss mot avgift, ca euro 1. Påskaftonsmiddag på hotellet.

Och så här skriver jag om samma dag: Jag vaknade 06.30. Frukost kl. 08.00. Gyula följde inte med. Guiden Biaggio skulle komma 09.30 om det var regn. Och det var det!  Regnigt och kallt, 10oC. Väl påpälsade tog vi en buss ned till en hamnstad och sedan ytterligare en buss till avfarten för promenaden upp till toppen på berget Epomeo.
- Häftig vandring upp i bergen. Slipprigt och jobbigt. Jag flåsade då och då och önskade mig bättre kondis. Jag hängde med i alla fall och kom inte efter gruppen. Jag var ungefär i mitten hela tiden.
- Gyula fick skjuts till staden och skulle själv ta sig till restaurangen där vi senare skulle äta kanin. Gyulas bakgrund i Ungern är den att han blev uppfostrad sina första år av sin mormor, under krigsåren. Mormodern kunde verkligen laga mat och tog tillvara det som fanns. Bland annat kanin. Och om det var något som Gyula älskade och älskar så är det kaninkött. Så han hade bestämt att den här måltiden på kanin fick han inte missa.
- Gruppen nådde, efter många strapatser nedför, restaurangen kl. 12.30 där kanin skulle serveras. Gyula däremot hade fått vandra uppåt när han lämnade bussen. Han hade frågat en kvinna i 80-års-åldern på vägen upp var restaurangen låg. Hon sprang raskt före Gyula och visade vägen!! Och Gyula var där en halvtimme före oss. 

– Vi hade alla en mycket trevlig stund på restaurangen upp i bergen. Guiden Biaggio skojade en hel del och vi hakade på. Jag skojade en hel del med honom. Och alla skrattade. Kaninen var god. Detta var Jennys första kanin-föda och hon mådde inte bra av det, då hon hade haft kanin som barn, som hon då lekte med.

Vi vandrade nedför och flåsade även här då och då.  Tufft. Det var slipprigt och lerigt efter regnet. Upptäckte att jag hade det lättare nedför än många av mina kamrater i gruppen, som oftast hade det lättare att gå uppför. – Vi fortsatte vidare mot stadsvandringen för att inte missa bussen som Biaggio förväntat sig skulle inkomma.

Bussen kom och hemfärd till "Villa Melodi". Efter hemkomsten tog vi oss ned till hotellets "thermal-bad på 42oC! Härligt avkopplande njöt vi och simmade runt. Sedan till hotellets middag med trevlig betjäning och denna kväll var det fisk! Detta beroende på att deras katolska tro säger NEJ till kött på påskafton.  "Kära nån, vad religionen gör med oss"!

Söndag 23 mars - Så här beskriver Äventyrsresor om dag 7  –  Strövtåg bland Ischias vingårdar: I dag gör vi en enkel vandringstur på 4 timmar på stigar och landsortsvägar från stranden, genom Schiappone-området med sina antika vinterrasseringar och vingårdarna som gjort ön så berömd. Här har man odlat vin sedan den tid grekerna styrde över Ischia. Vi vandrar även genom skuggiga kastanjeskogar med stundtals vackra vyer över havet. När vi kommer upp genom vinodlingarna längs bergssluttningarna anländer vi till Punta San Pancrazio och möter Nannina och Guiseppe med familj för lättlunch. Vi provsmakar deras ischitanska vin med rikligt tilltugg av lokala specialiteter. Tillbaka till hotellet antingen till fots eller med lokalbuss, med tid till eget förfogande innan avskedsmiddagen serveras. OBS! Beroende på färjan kan vi spendera sista natten på hotell på fastlandet och äta middag där.

Och så här skriver jag om samma dag: Biaggio, guiden, hämtade upp oss 09.30. Gyula följde inte med utan stannade hemma på ön. Vi tog en buss till Schiappone-området och sedan började vandringen upp till vingårdarna. Upp, upp och åter upp. Stigningen var tuff, lik de andra dagarna och jag kämpade och flåsade. Klarar mig bättre nedför. För ett annat par var det precis tvärtom. De hade det jobbigare nedför och måste kämpa med sina stavar. Vi gick förbi många vingårdar. När vi nådde en vingård högt uppe, så mötte söta katter oss på vägen. Då ropade Biaggio, guiden: "Antonio, Antonio". Men inget svar. Då gick Biaggio in på vingården, öppnade ett skåp och där stod en stor dunk vin. Biaggio bjöd oss på detta vita vin samtidigt som han skar upp ost. Gott! Biaggio sa´ att det alltid stod vin där när hans gäster kom dit även om Antonio inte var där. Antonio blev alltid förvarnad om det skulle komma gäster men kunde inte alltid närvara.

Vi fortsatte sedan vandringen uppför. Flås, flås. Vi nådde till slut restaurangen på toppen. Då bröt regnet ut. Vi hade flyt; s.k. tur, d.v.s. att vi klarade oss undan regnet hela vandringen uppför. Vi blev bjudna på god sallad bestående av grönsallad, tomater, oliver, lök, mjuk paprika och dressing. Dessutom speciellt brochettabröd med speciella små tomater. Till detta bröd även små salamiskivor, goda och fina skivor fint griskött (halsen). Vitt och rött vin. Lena lurade mig först att tro att det var svartvinbärs-saft. Puh, det var ju vin! Jag fick en stor bit salami (att ta med till Gyula), som jag tyvärr sedan glömde att ta med mig.

Vandring nedför efter restaurangbesöket. Och ibland gick det även uppför här. Flås!!! Bussen kom sen precis lagom för hemfärd, ända till hotellet (det var trångt i bussen). Pussade på Gyula efter hemkomsten. Sedan tog vi oss ned till thermal-badet. Som bara hade temperatur på 25 grader denna dag. Lena och Eva var där. Jag gick tillbaka till restaurangens kök och bad kocken/elektrikern att skruva upp värmen på badet. Vilket han gjorde, han skruvade på några kranar och lyckades få till det lite varmare.  Till slut började vattnet att försvinna ur bassängen!  På hemvägen till hotellet gick jag till restaurangen och pratade med kocken om detta. Han sa´ att det var normalt men sen gick han och fyllde på vattnet igen… Mycket man inte förstår…. Kostar det pengar att ordna? --- Gyula hade vandrat i staden och sett ytterligare en påskprocession med vi andra gjorde vår vandring.

I kväll middag på hotellet. Det serverades lamm med sallad och brochette. Jättegott. Och vin som vanligt. Det blev en trevlig kväll med "gänget".  ---

Måndag 24 mars - Så här beskriver Äventyrsresor om dag 8  –  Hemresa

Under mycket tidig morgon reser vi med färjan till Neapel och därifrån mot Rom för flyget till Sverige. Under eftermiddagen är du åter hemma på svensk mark.

Och så här skriver jag om samma dag : Avgång 01.30 på natten till färjan Caremar.  Vi for kl. 00.30 till färjan.

 Men tyvärr kunde båten inte avgå då det var stora vågor på havet. Vi fick återvända till hotellet för att sedan somna om till kl.05.30 för vidare färd till färjan igen. Den skulle nu avgå 06.30, vilket den också gjorde. Lugn överfärd till staden Neapel där en buss gick till Rom.  Flyget gick kl. 11.50. Vi sa "hej och tack" till alla vid Arlanda ca 14.50. Gyula och jag tog en taxi hem till Grenvägen 10. Taxin kostade 410 kr, vilket blev 430 kr med dricks.  

Det var ett härligt födelsedagsfirande och en härlig "semester" att minnas!